Horndog

Var ner på staden i dag efter jobbet och åt mat med min gode vän Erik. Not bad, not bad. Det innebär att mitt mål med nyttigare leverne höll sig i cirka 22.5 timmar... Eller nä. Inte ens det. Jag skyller på att han tvingade mig. I had no choice! Oh well, veckans skräpmat nedtryckt med andra ord och resten ska jag hålla mig på den här sidan kostcirkeln.

Gick förbi biografen med när jag var i farten där nere och såg att de ska fira minnesdagen av förintelsen med att visa en film på temat. Najsigt tänker jag. Schindler's List eller annan lämplig film som har med temat att göra, visar hur jävligt det faktiskt förhöll sig och som dessutom är helt otroligt gripande. Men nej. I stället ska de visa det senaste decenniets sämsta film på temat andra världskriget. Nämligen Valkyrie. Den som kläckte den idén torde banne mig sättas i läger och få insikt om hur man hedrar offren för denna något historiska händelse. Då kanske denne man eller kvinna inser att Valkyrie är då fan inte vägen att gå.

När vi ändå är inne på dessa offer från förintelsen och all skit som kom av det. När ska judarna sluta leva på sin offerstatus från andra världskriget? Det var trots allt inte bara de som åkte på skit. Dessutom får de någon form av fribiljett att trakassera araber och andra i mellanöstern bäst fan de vill. Härligt shitbreaks.

Återigen har jag även konstaterat att mitt fall från man till något mellanting mellan man och kvinna är totalt. Nog för att kuken sitter kvar och inte riktigt har ålat i väg ännu men det förvånar väl snarare än det kan ses som en självklarhet. Snart hoppar han av i ren protest när jag skiter. Då kommer det komma rapporter om att någon har haft en orm i toaletten igen som dessutom ålat upp i snippan på någon. Very nice. Tror att det är min kära flickväns förtjänst att den hänger kvar och inte tar sitt pick och pack och sticker.

Varför då denna plötsliga insikt? Det har inget att göra med mitt tofflande, min totala oförmåga att vara lite lagom kär (i stället för nuvarande upp-över-öronen-helt-jävla-borta) eller att jag faktiskt inte ens är särskilt bitter längre. Nej. Det har sin naturliga förklaring faktiskt. Vid senaste invägningen var jag återigen nere och slammade runt vid 96kg. Visserligen 96.8kg enligt min våg. Nysketen och nyduschad vilket säkerligen gjorde sitt till. Oavsett så är det något pinsamt. Det är heller inte det lättaste att svälja stoltheten och faktiskt acceptera att jag numera väger som en kärring. Kanske permanent om jag lyckas hålla mig till mina planer att inte supa var och varannan helg samt håller mig borta från all den fina maten.. Måste göra sanning av mina planer att träna lite kropp med. Inte bara vara ute och löpa som en nykalvad kviga som försöker bli av med lite graviditetsfett och hängpattar...

Konstaterar även, med viss frustration, att blogg.se's blogg-verktyg vid namn publishme suger ungefär lika mycket getpenis som en normal afghan hinner suga på under ett år. En ledtråd: det är jävligt många. Publishme suger stenhårt. Blir helt ägt av Chrome. Bästa webbläsaren, sämsta verktyget. Fuck off.