Horndog

Efter en helg i Fagersta med tjejen är jag på väg hem. Konstaterar något bittert att jag har totalt tre timmar att spendera i underbara Gävle... Haha, Gävle. Vilken satans håla. Tågstationen stänger 23.00, Scandic har bara surfittor i receptionen som blir fittiga och slänger ut stackars tågresenärer i kylan. Trots att dessa (denne) så snällt frågar fint om de får ockupera en fåtölj ett par timmar i brist på bättre. Dessutom ger de helt felaktiga instruktioner till hur man ska hitta till det enda haket i staden, förutom en mindre nogräknad bensinmack (roflcopter), som har öppet denna okristliga tid.

Tack vare ett fagert utseende, en röst som kan få vem som helst att smälta, sociala färdigheter och en stor libido lyckas jag trots allt att jaga fatt i någon stackars Gävle-bo som råkar vara på väg till just detta ställe. Så efter att ha gjort ett tappert försökt i säkert tio minuter att följa surfittornas instruktioner slår jag följe med denne yngling på väg till det grönare gräset på andra sidan. Väl framme bjuder jag på en Pepsi som tack för hjälpen (pojkvaskern var med andra ord inte ens torr bakom öronen ännu) och tar själv en Guinness på flaska. Snacka om staden som gud glömde när det inte ens finns Guinness på tapp.

Spenderar den omedelbara framtiden efter det med att prata med mer eller mindre nogräknade vänner (Camilla - mer nogräknad, randoms på MSN - mindre nogräknade) och smygdricker på ölen. En öl som - mot alla odds - överlever i dryga timmen. Någon form av rekord för min del tror jag. Nu har kaffet anlänt. Dags att sänka koppen innan jag påbörjar den, förmodligen, något irrande färden tillbaka till tågstationen i god tid så att jag hinner med tåget bort från denna håla och hem till vackra Östersund igen. Jobb om sju timmar. Om sex timmar är jag hemma. Längtar helt otroligt... NOT!