Horndog

Skev dag i går. Frugan drog hemifrån (ok då, hemifrån henne) innan jag ens haft chansen att bli av med morgonpungen, druckit klart kaffet och sagt hej då. Låg kvar och lökade i säkerligen tjugo minuter innan det var dags för mig att masa mig till jobbet.

Med viss bitterhet konstaterade min proletär-själ att det var helt åt helvete. Mannen kan inte lämna hemmet efter kvinnan. Mannen skall kyssa kvinnan och sedan lämna henne suktande, trånande i sängen efter lite mer smisk på morgonen. Men icke. Så förflöt ej den dagen. Istället var det jag, mannen, som var kvar i hemmets vrå. Vilsen, förvirrad och skakande av rädsla närmade jag mig badrummet och tog de första stapplande stegen mot toaletten utan en kvinna utanför dörren som när som helst kan komma inspringande och ta hand om min arma lem. Tack och lov så löste det sig fint. Inga missöden och jag tog tag i mig själv och kom i väg till arbetet. Där kläckte jag ur mig hur morgondagen varit. Alla de andra proletärerna i min närhet höll med om att detta beteende är förkastligt. Sällan har jag sett en samling arbetare vara så överens om att sådana fasoner hör överklassen till (eventuellt undantag för den gången vi diskuterade rävjakt och andra mer eller mindre burdusa aktiviteter som den engelska adeln roar sig med). Enad front mot överheten i hopp om att en gång för alla krossa de kapitalistiska svinen som skor sig på arbetarklassen!

I dag var ännu sämre. Kvinnan uppe tidigt. Tvingade mig att inmundiga frukost med henne vid den okristliga tidpunkten 06.45. Masade mig upp och blottade mitt nakna skrev alldeles innan frukost mackan och morgonvattnet (mjölken var, till min stora besvikelse, jävligt slut) för min vackra dam. Därefter beslöt jag mig raskt för att slänga på mig ett par kalsonger och en t-shirt så att damen i fråga kunde behärska sig. Min vackra mö hade viktiga saker att avhandla tidigt på morgonkvisten och jag fick helt enkelt se till att begränsa tillgången till min egen kvist!